Stenindustrins historia och framtid
Från mitten av 1800-talet och fram till slutet av 1920-talet blomstrade Sveriges stenindustri. Då var yrket stenhuggare ett av de vanligaste i södra Sverige. Det var främst granit som bröts och det absoluta centret för produktionen var Bohuslän. Härifrån fraktades den uppskattade graniten ut till stora byggnadsprojekt i Sverige och Europa. Det var tack vare nya teknologier som den hårda graniten nu kunde brytas – tidigare hade främst kalksten och sandsten använts som byggnadsmaterial, vilka båda är mjukare och mindre stabila bergarter. I samband med den stora börskraschen 1929 och därpå följande finanskrisen tvingades stenindustrin avskeda många anställda. Dessutom automatiserades industrierna mer och mer och det manuella arbetet en stenhuggare utförde fick mindre och mindre efterfrågan.
Idag börjar den traditionella stenindustrin väckas till liv igen. Arbetet som stenhuggare upplever en renässans när medborgare, framför allt i industriländerna, strävar mot naturligare levnadssätt, genom kretslopp inom produktionen som ligger närmare individen och arbetssätt som låter hantverk ta den tid det kräver. Till exempel är det många som inte vill ha maskinellt tillverkade gravstenar längre, utan vänder sig till stenhuggerier för att få en individuellt gestaltad minnessten. Det här motverkar den rörelse, där sedan ett antal decennier tillbaka all granit importeras från Kina. Påhejare av den nya utvecklingen, som vill få stenindustrin på fötter igen framhåller att granit från Sverige är det miljövänliga alternativet, och dessutom med överlägsen kvalitet.
Stenhuggararyrket är ett uråldrigt yrke, som än idag använder sig av ungefär samma manuella verktyg som på medeltiden. Redan på stenåldern var stenhuggaren en viktig komponent i samhället för skapandet av verktyg, redskap och objekt för lekar. Det spelades säkert en del spel också, med brickor av sten eller ben, och kanske till och med lyckospel. Säkert inte på den nivå som casinoakademin.se erbjuder och definitivt inte online, men impulsen att spela fanns säkerligen även i tidiga samhällen. Innan industrisamhället gjorde sitt intåg var stenhuggare ett jobb som gick i arv från generation till generation och garanterade en fast inkomst. Då handlade det mycket om att hugga till gatsten och stenar till byggnader, mer sällan om att skapa skulpturer och prydnadsobjekt. Idag är det svårare att beskriva en stenhuggares arbete och omöjligt att göra en uppskattning om en stenhuggares lön. Arbetsförhållandena är för otydliga och individuella för att skapa en översikt, men en sak är säker – det krävs passion för sten för att klara sig.