Stenhuggare

Den moderna världens intåg under det senaste seklet har oundvikligen lett till att vissa yrkesbranscher har förändrats drastiskt. Skiftet från industrisamhälle till teknologisamhälle har gjort att många yrken helt enkelt har fasats ut. För bara hundra år sedan var stenhuggare ett arbete som gick i arv genom generationer och som ansågs garantera en trygg inkomst. Särskilt i de södra delarna av Sverige, med centrum i Bohuslän, Skåne och Gotland, var stenindustrin så pass stor att många av sönerna i en bruksort tog ett arbete inom stenbrytningsnäringen. Ett av de arbetena var just som stenhuggare, vilket innebar att forma och skulptera saker ur stenblock. Den som var mer artistiskt lagd kunde göra vackra skulpturer och konstföremål, men det vanligaste var ändå att man högg till stenar som skulle användas till mer praktiska ändamål – som gatsten.

Ännu i dag finns det människor som försörjer sig som stenhuggare, men de har minskat snabbt i antal. Det beror förstås på maskinernas framfart. Numera finns det teknologi att sköta all stenhuggning på maskinell väg, vilket gör att det inte längre behövs någon som hugger till gatubeläggningen på kullerstensgator. Det gör istället en maskin längs ett löpande band. De som ändå finns kvar inom branschen riktar främst in sig på stenar som är mer personliga. Ett exempel på det är gravstenar, där anhöriga gärna har en mer personlig touch. Då är det vanligt att vända sig till någon av de stenhuggare som ännu driver sin verksamhet.

Ett företag, vars kamp i en bransch som många gånger har dömts ut har lyckats övervinna oddsen, är Stenhuggeriet i Ystad. Det drivs av Harald Eriksson och hans söner Mikael och Hugo. De har lyckats med konststycket att möta en ökad efterfrågan på mer konstnärliga stenföremål, vilket gör att de ofta får i uppdrag att hugga ut och slipa till gravstenar. Omkring 200 gravstenar om året får Stenhuggeriet i uppdrag att slutföra. Att företaget lyckas ha en årsomsättning på fem miljoner kronor och anställer sex personer är ett bevis på att det ännu går att lyckas, även om förutsättningarna verkar tala emot en.

Det är annars svårt att skapa sig en uppfattning om vad en stenhuggare tjänar 2014. Det beror på att företag kan se väldigt olika ut sinsemellan. Vissa riktar in sig på en verksamhet medan andra är öppna för alla typer av stenrelaterade uppdrag – och ytterligare har andra sidouppdrag som gör att siffrorna blir svårbedömda. Man kan dock slå fast att det krävs en hel del vilja för att lyckas med det som far och söner Eriksson i Ystad har lyckas med – att tjäna pengar på sin stenhuggning. Det är snarare en bransch som man kliver in i tack vare ett brinnande intresse, vilket ofta kan vara en nog så god anledning till tillförsikt även ur en ekonomisk synvinkel.